en kall vind över torget

efter public request eftersom jag tjatat på folk att de borde höra detta, kommer här min krönika...

Sergels torg, en torsdag i september.
Jag mig med en kaffe värmer.
Sorlet ligger över platsen som en dimma.
I den hemlöses hatt slantar glimma.
En tjej snubblar till i trappen.
Spiller ut av den medhavda latten.
Här blandas allt i en salig kompott.
Människor i vimlet - från sliten till flott.
Det var nog en tanke, att vi skulle blandas fritt.
Torget som folkhemsbygge. Allt mitt är ditt.

Sextioåtta stod ellipsen klar.
Futuristisk i sin arkitektur den var.
Sedan dess har tidens tand plattorna bitit.
Sergels framtid diskuterats flitigt.
Plattans ombygge ska nu in i nästa fas.
Ännu större yta ska kläs i glas.

Sociala problem man med arkitektur vill få försvinna.
Aldrig oss om samhällets utstötta påminna.
Ty nu vill moderaterna se staden snygg och trygg.
Skicka narkomanerna till en plats mer ljusskygg.
Galleria vill man det dock inte kalla.
Detta är nämligen mötesplats, en knutpunkt för alla.
Men om du inte vill köpa, utan ämnar agitera.
Kommer vaktbolagen mot dig agera.
Eller vill du tjäna en slant på att måla akvarell.
Kastas du ut som ett plagg av fjolårets modell.

För det skall vara dig känt.
Ditt viktigaste epitet är det som konsument.
Springa runt stan kors och tvärs.
Allt för hedra köpmännens kommers.
De dig i ständig osäkerhet ingjuta.
– Vi gör dig vacker, bara ge oss din valuta.

Mammons tempel är Sveriges nya religion.
Ingen plats här för namnlista och demonstration.
Tanken på gemensamt ligger i svunna tiden.
Man äger privat.
Främjar egna individen.

Där jag sitter sveper en kall vind mig om.
Vi ska delas upp. Det är vi mot dom.
I samhället en likhet med höstens kyla jag anar.
En kall vind till egoism manar.
I hörnet liv och rörelse jag ser.
Ur torgets vrår människor strömmar allt fler.
Mackor delas ut av en kristen organisation.
Snart återstår bara välgörenhet för vår tids fattighjon.