med anledningen av nugs examinationsarbete vid konstfack har än en gång debatten om graffitits vara eller inte vara blossat upp. och än en gång frågar sig konstkännare och lekmän "är graffiti konst eller inte?" sverker lenas skriver idag i dn kultur under rubriken nöjesindustrin snor knepen. han jämför dagens konstärer med 60-talets situationister.
Det mest prestigefyllda en målare kunnat göra sedan graffitins barndom är en ”whole-car”. Detta är numera ett vedertaget grepp inom reklamindustrin, då företag låter måla hela tunnelbanetåg i Stockholm med produktreklam. Även detta tar förstås viss plats i det offentliga rummet, på medborgarnas bekostnad. Reklammålningarna med efterföljande sanering betalas som bekant av en liten obligatorisk avgift som företagen tar ut i priset på sina varor. Nästan som skatt. Man kan bli kränkt för mindre.
kolla daniel diaz blogg. mer känd i mina öron som ikaroz från graffiticrewt norrlands guld och hans inlägg i nug-debatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar