tråkig kväll i väntans tecken. tack gud för you tube och spotify.
leave your stepping stones behind, something calls for you. forget the dead you've left, they will not follow you. the vagabond who's rapping at your door is standing in the clothes that you once wore. strike another match, go start anew and it's all over now, baby blue.
åsså en annan klassiker...
finns i ny tappning av ingen mindre än öris på slugeri mixtape.
På fredag gör jag min sista dag på Uppsala universitet. Boken som består av hela klassens examensreportage ska presenteras. Ett år av utbildning i journalistikens tecken har kommit till sin ände. Fredag är även min sista dag som Uppsalabo. Tiden flyger och det har ännu en gång blivit dags för denna flyttfågel att dra på sin fjällräven och kånka vidare.
Här kommer ett smakprov ur mitt examensarbete från magisterprogrammet i journalistik. Enjoy!
Vid besöket i Mausoleet nås kulmen av allt det lämmeltågande jag upplevt i tunnelbanor och gator under min vistelse. Mausoleet, eller Maosoleet som man skulle kunna kalla det här i Bejiing, är den byggnad som upprättats på Himmelska fridens torg till minne av Mao Zedong, ledaren för Kinas kommunistiska parti från 1943 fram till sin död 1976. Där ligger en orangeaktig Mao balsamerad i ett rum omringad av glasväggar för allmänhetens beskådan mellan 8-12 varje vardag. Under denna tid hinner cirka 30 000 personer besöka Mao varje dag. Siffran låter hög, men vid en första åsyn av kön som ringlar sig fram till den kommunistiske ledarens sista viloplats blir det klart att siffrorna förmodligen stämmer. Väl i kön har jag aldrig någonsin haft större lust att spänna på mig en självmordsbomb och ta med mig ett gäng av den omgivande massan in i martyrskapet. Det knuffas, det trycks på, det smits emellan och det vaggas. Vaggandet, det ständiga. Man har utvecklat en speciell gångstil som sakta, sakta, nästan utan att fötterna lyfter marken för kroppen framåt. En teknik som resulterar i att kroppen gungar från sida till sida, lite som en anka. Att bli fast mellan två av dessa kövaggare är som att vara en flipperboll faststudsad mellan två runda hinder på spelplanen.
Var tjugonde meter står män i tjugoårsåldern med storhetsvansinne utplacerade. De är klädda i mörka, dåligt passande kostymer i glansigt material, matchat med spetsiga finskor. De bär vita handskar och i ena handen en vit megafon som de använder mer än frekvent för att tillrättavisa de köande om dessas fötter överträder den gula linjemarkeringen.
I stora högtalare strömmar ständigt de åtta förhållningsregler vi som besökare måste lägga på minnet. Inga explosiva föremål, inga väskor eller kameror, inga vulgära, extravaganta kläder, inga tofflor. Tystnad skall råda och att lyda vakterna är dygd.
Vakternas makt och initiativtagande sätts på prov då en utbrytargrupp i form av sju, åtta pensionärer iklädda vi kepsar med orange skärm stormar kön för att komma till den köplats där deras övriga ressällskatap står. Vakterna springer efter, skriker på dem och försöker förgäves slita ut infiltratörerna med våld, men snabbt har dessa beblandat sig med sin övriga turistgrupp. Ankeborgskepsarna gör att de snabbt smälter in och gör det svårt att skilja utbrytare från någon som hela tiden stått i kön. Vakterna tvingas kapitulera. Den vakt som tidigare med hög svansföring paraderat runt med stora, oljefärgade solglasögon går moloket tillbaka. I handen hänger megafonen likt svansen på en hund.
Utanför Maosoleumet kan man köpa långa vita inplastade blommor. Det gör många. Ett helt bord framför statyn av den sittande Mao är fullt av dessa. Minst 100 blommande blommor. Människorna bockar och bugar när de visar sin vördnad för landsfadern.
– Mao är som gud för oss. Vissa har bild på honom i sitt hem eller i sin bil. Lite som ni har Jesus. Det var han som byggde Kina. Vi är skyldiga honom mycket, säger en kille i kön då jag frågar varför så många vill se Mao.
Det är först nu det verkligen går upp för mig att Kina är en kommunistisk stat. Inte baraför att många dyrkar Mao. Utan på grund av allas lydnad och totala likgiltighet inför vakteras agerade och högtalarnas uppmaningar. Man går snällt med på de förutsättningar som ställs för att man ska få en glimt av The Chairman. Iris sa när jag intervjuade henne för någon dag sedan: – Vi lär oss inte i skolan att vara rebeller. Vi ska vara moderata, flexibla och följa de regler vi lärt oss. Det blev tydligt idag. Köinfiltrerande pensionärer till trots.
Inne hos Mao är vi bara så länge det tar för en kö att vagga förbi en kista. En och en halv timmes väntan är över och det är med lättade steg jag kliver nedför trappan på baksidan av Mausoleet. Aldrig har fritt spelrum för armarna och möjlighet till stora steg känts bättre. Efteråt är jag tröttare än jag varit under hela min vistelse i Kina. Kanske för att jag som svensk känt mig kränkt av att min personliga sfär invaderats otalet gånger idag eller kanske var det synen av Mao - mer storslagen än jag väntat.
besökte proppen och tobbe i helgen. var? HÄSSELBY!! såklart.
mängda god middag bjöds det på. sedan bar färden mot sickla för födelsedagsfest.
tema: deutschland. alles klar!
proppen stylade vi stiligt ut till techno-bierfrau kvällen till ära.
själv jobbade jag en mer old school-look.--->
djaza blev helga för en kväll och succén var ett faktum. ett litet tips bara för er som ska gå på temafest: reka lite innan ungefär var nivån på utklädnad kommer ligga för övriga festdeltagare. ett tips, som sagt. min pepp att fara på oktoberfest har för övrigt aldrig varit större än efter detta party.
releasefest i tisdags på riche för daltones nya singel dum i huvet.backning fick han från mächy
alla var där, som ni förstår.
tråkigt bara att konserten inte varade längre än två låtar.
i övrigt packar jag mest i hop mitt liv, lyssnar på progg och drömmer mig bort till den tid som en gång var.
vet att det blivit mycket industrin på senare, men det kan inte hjälpas. jaeger, en del av kvartetten rappar på både engelska och svenska. underbarablossom är producerad av kub (även han industrin) och är en aptitretare inför futuretro ep.
stor upp till raoul för den sjukligt snygga videon!
är svårt stolt över min kompis sara, 50% av kollektivet äktenskapet.
Umeås kanske största klubb, Shape up, tvingas lämna sina lokaler på hotell Plaza. Samtidigt kan arrangörerna avslöja att de startar en sommarklubb med Äktenskapet.
En Run DMC-kassett i en bandspelare och Format var fast. Året var 1988 och sedan dess är hiphop en stor del av hans liv. Format har de senaste 15 åren ständigt skapat och inspirerats av ny musik. Just nu är arbetet i full gång med ett mixtape som förhoppningsvis skapar mersmak för ett album.
– Sedan rullade det bara på med inspiration från Public Enemy, Mats Nileskärs radioprogram Rap Attack och YO! MTV Raps. De visade vägen.
En av Formats första vinyler var A Tribe Called Quest’s Peoples Instinctive Travels and the Paths of Rhtytm. Idag har han över 6000 plattor i sin samling. Skivor och ännu fler skivor täcker väggarna från golv till tak i hans lägenhet. Det känns som var jag än vänder mig i lägenheten tittar de stora vinylomslagen på mig. Följer mig med blicken. Lockar och pockar med grälla färger och poserande artister så att just deras vax ska få möta nålens skrap. – Jag har så mycket skivor nu. Jag hinner knappt lyssna på alla. Man glömmer bort vilka man har, säger Format. Vi går in i ännu ett rum med väggar fulla av skivor. En mixer trängs med en dator och annan inspelningsutrustning på ett litet skrivbord. Väggen bakom pryds av klistermärken från spelningar, musikgrupper och skivbolag. Sonen Ivan sitter med farmor i vardagsrummet. Han plinkar på en vit liten synt. I köket stänger vi dörren bakom oss. Ännu är det inte bara välljud sonen lärt sig skapa.
Format rappar, skriver texter och producerar samplingsbeklädda beats Musikskapandet började redan 1994. – När jag började göra musik använde man sig av det som fanns hemma. Kastruller, bandspelare, perkussion, gitarr och skivspelare. När vi fick tillgång till en sampler i en fritidsgård började jag bygga beats på loopar som jag samplade.
Han har genom åren varit del av flera musikaliska konstellationer, men idag kör han främst solo. Formats senaste EP, Lugn oro producerades av teamet Sväng & själ. Då användes mycket samplingar och soundet kan beskrivas som jazzigt. Men med nya inspirationskällor har både stil och teknik utvecklats. Sång har blivit ett allt vanligare inslag i Formats musik och produktionerna luktar allt mer av reggae och dancehall. – Eftersom jag samarbetar med många olika människor har jag lärt mig att anpassa min teknik över helt olika typer av musik. Jag kör ofta på reggae- eller dancehallriddims. Det har till viss del gjort att jag börjat sjunga mer.
På samma sätt som produktionerna utvecklats med åren har han även fått större finess på textskrivandet. Ett växande samhällsintresse har även genererat allt mer medvetna låtar. – De första texterna jag skrev var väldigt enkla. Min första seriösa text på svenska skrev jag 1996. Det är versen jag lägger på Klockan är 666 med Mat åt far från skivan Jämna plågor. Format jobbar i fabrik. Han beskriver sitt jobb som monotont. Enformigt. Ett jobb där man inte behöver tänka så mycket. Han kommer därför på de flesta av sina texter medan han står på arbetet. Arbetet i sig ser han även som en inspiration till textskrivande. – Man ser strukturer i produktionen. Att allt handlar om vinst och tempo, inte om arbetarnas behov. Speciellt nu i tider av finanskris när många sparkas känner man sig utbytbar, som en maskin. Jag tänker mycket på det och det syns i texterna. – Man kan säga att jag idag både lägger tyngd på det sociala och det samhällskritiska budskapet, sen finns det fortfarande plats för festtexter och partylåtar också.
"skål och gutår mest för att åren går. det är så hårt att vi ryser och gråa håren står. de med anlag får, de ökas på år för år. tonåringen blir vuxen, men åren består."
en säsång med polki från lugn oro epn.
För snart två år sedan blev Format pappa. En livsförändring som medfört ändrad inställning till tid och planering. Format medger att det uppstår konflikter om den tid han väljer att lägga på musiken, men i slutändan tycker han ändå det är värt den möda som krävs. Det som mest fått stryka på foten är umgänget med vänner utanför musiken. – Jag träffar sällan vänner och bara hänger. Musikskapandet har blivit ett sätt att umgås. Samtidigt har jag träffat många intressanta människor genom musiken. Man möts i musiken och det är kul att jobba tillsammans med andra.
Just nu är arbetet i full gång med en mixtape som förhoppningsvis skapar mersmak för en skiva. Tapen heter Knuten näve krossar rak handflata och namnet är en direkt reaktion på den utveckling han tycker samhället är på väg. – Jag tycker vi går mot ett hårdare samhällsklimat med Sverigedemokrater och växande främlingsfientlighet. Jag grubblar mycket och upprörs över sådant och sätter mina tankar på pränt.
Att ständigt utvecklas är en av Formats stora drivkrafter. – Man vill ständigt överträffa sig själv, bli bättre och hitta nya sidor av sig själv. Jag sporras av ny musik som kommer ut. Det gör att strävan att bli bättre aldrig upphör. En del spår på det nya tapet är redan inspelade och listan på gästinhopp lång. – Förhoppningsvis släpps mixtapet någon gång under året, säger Format. Collabs på tapet är bland andra Storsien, Henry Bowers, Mächy, I Mosa, Elijah Guidance, Maria Saxofon, Keri och Manolo.
Redan nu finns smakprov på det kommande mixtapet på myspace.com/formataktabra. Hittills på producentlistan står Scorpio & Sting (Pleasure Beat), Emil Söderberg, Jonas Månsson (Majotunes AB), Dj Mat samt Format själv.
Aktuell med: Mixtapet Knuten näve krossar rak handflata. Släpps senare i år.
Är/Har varit medlem i: Mat åt far, Moder Jords Massiva, Äkta bra, Lugn Oro, Format & Storsien, Kollektiv kanalisering, De elaka bröderna, Öppenhjärna, Fraseri, Äppelhjärna, thu Freakz och Subversiv Skit.
har pratat om det här med diamanter med några vänner under aftonen. och visst skiljer det sig hur man ser på sin diamant och hur man förvaltar den.
vissa vill behålla sin diamant för sig själv, inslagen i ett vackert silkespapper. för att endast plocka fram när det perfekta tillfället bjuds. andra ser sin diamant som oslipad i väntan att få blomma ut och vill därför tidigt påbörja slipningen för att uppnå perfektion. det kan då hända att diamanten får några fläckar på vägen, men vad gör det?, resonerar dessa.
att man själv är med i bestämmandet av hur slipningen ska ske är kanske det viktigaste. att slipmästaren är lyhörd efter de egna önskemålen. att man vågar förklara hur det ska slipas så kvaliteten blir som man önskat. inget fel i detta, så länge detta inte sker mot den egna eller diamantens vilja.
för som en vän sa: "även de finaste diamanter hamnar på pantbanken till slut".
gza har plockat mer än en sampling från denna film till albumet liquid swords. bland annat detta i slutet av i gotcha back. mitt favoritcitat någonsin.
"Your technique is magnificent..."
"When cut across the neck. A sound like wailing winter winds is heard, they say. I'd always hoped to cut someone like that someday. To hear that sound. But to have it happen to my own neck is... ridiculous."
goda vänners lag, grill och sjukligt bra väder la grunden för ett minst sagt trevligt valborgsfirande.
till höger: mette med rosé i glasburk. kajsa warg-stylee.
resterande del av valborgshelgen och veckan därpå, spenderades med reportageskrivande. en summering av min vistelse i beijing tillika mitt slutarbete på journalistprogrammet. känslan av tomhet var efter inlämnandet inte att leka med. men skönt ha det gjort
i helgen som just passerats återbesöktes sveas ljuva huvudstad ännu en gång. uppehöll mig bland annat i västerort. blackeberg, närmare bestämt. där informerades man om att serviceboxar icket är att betrakta som toaletter. hmm...
på scen i blackan: mächy, daltone och industin. fest var ordet.
kan efter helgen åter konstatera att charles dickens sällan går av för hackor.
nedan industrins fantastiska singel enkel man framförd i november förra året.
