jag har redan tidigare erlänt min förkärlek till dåliga tv-serier. jag kan inte låta bli att se på serier så som cops, the hills och the city då tillfälle bjuds. tyvärr matar mtv.com mitt tillsynes omättliga behov av hjärndödande tv-underhållning. senast i två relationsdraman hostade av paris hilton och brody jenner.
paris hilton’s my new bff (best friends forever). i ett av de första programmen sätts den riktiga vänskapen på prov. deltagarna ska stylas om. de som vägrar, till exempel den asiatiska tjejen som inte är peppad på en platinablond page, litar uppenbarligen inte på paris omdöme. som tur var gör tjejen bot för sin synd och låter paris bleka året på henne. hon får stanna, för den här gången. vem skulle inte bli upprörd om ens barbie helt plötsligt började säga ifrån när man vill klippa hennes hår?
brody jenner, känd som ex-pojkvän, numera bästa killkompis till the hills-stjärnan lauren conrad har även han en relationsdokusåpa. efter spencer pratt's svek behöver brody nu en ny kompis att dryga ut sitt killgäng med. ett killgäng som redan består av sleazy-t och frankie.
i inledningen förklaras hur ett manligt, heterosexuellt bromantiskt vänskapsförhållande fungerar mellan två män. brody förklarar att detta är en relation mellan en kille och hans go-to-guy.
wikipedia: a bromance or "man-crush" is a close but non-sexual relationship between two men.
programmen bygger på samma koncept. att stjärnan ska hitta en ny vän att inkorporera i sitt lyxliv, men upplägget är helt väsenskilt.
temat i den manliga relationsjakten är vattenlekar och all annan aktivitet som innebär att man får bära badshorts och solglasögon. i den kvinnliga är shopping och utseende det som driver programmet framåt. i bromance tyck syftet vara att hitta en ny pajas för killgänget att skratta åt. det märks till exempel i uppdragen som till exempel består i våghalsiga bmx-luftfärder och boxningsmatcher med en mc-knutte. det gäller att ”seperate the men from the boys.”
i my new bff är ett uppdrag att styla paris vid en fotosession. vinnaren är den som får paris att se snyggast ut. ett annat är att se självsäker ut på scen när de dansar can can i glittriga bikinis.
den heterosexuella normativiteten stör mig, likväl som shopping-, utseende-, och se mig, bekräfta mig-hysterin
men.jag.kan.inte.sluta.titta. vad är det som fascinerar mig så med skräp-tv? varför fick jag denna fetisch? är det för att vi saknade allt vad parabol och kabel-tv innan 1990-talets sista år? är jag avundsjuk för att det inte är jag i rutan? eller är min hjärna en sådan intelektuell högborg att jag behöver paus från mina egna tankar med lättsam underhållning? samtidigt tål jag inte melodifestivalen. ekvationen går inte ihop. min bekymmersrynka blir större och mina ögon allt mer fyrkantiga. måste se vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar