igår rockades klockor i annexet...

...så klart att djaza var där! pharcyde inledde min rock the bellskväll med en energiladdad uppvisning och med en rågad skopa självironi. mitt i konserten stoppar fatlip musiken och för att döda alla rykten om att det var hans missbruk som splittrade gruppen på 90-talet bryter hela kvintetten ut i boy band dans och till fatlips skapiga, odb-liknande röst river de av my prerogative, en låt som även britney gjort cover på. garvfest, no doubt. bäst: ya mama och passing me by, där den senare var avslut på en grym konsert.


de slitna turnévargarna de la soul gjorde ett trött, rutinmässigt framträdande, men fick igång annexetpublikende glada hitsen me, myself and i och oooh .

mos def visade prov på stor experimentlusta och blandade friskt musikgenrer som byggde broar över till hans egethändigt komponerade verk. den mest stilmässigt golden gate-likna övergången var utan tvekan den mellan aretha franklins one step ahead som sen övergick till kvällens mos def-höjdare ms fat booty.



aretha franklin - one step ahead



mos def - ms. fat booty

nas blänkte hela showen igenom ikapp med det gigantiska bling-kors (han är ju guds son) som prydde hans hals. min största behållning var helt klart made you look.

man kunde dock inte annat än önska det ogjort då nas under ett tekniskt avbrott i brist på annat frågade publiken vilket hans bästa album är, varpå det unisona svaret självklart blev illmatic. nu tycker jag förvisso nas gjort en hel del bra skit sedan debuten -94 men det kändes extremt onödigt att dra upp ett faktum som spökat karlns hela karriär. nya albumet untitled verkar inte vara annat än bevis på att han fortfarande har det, något han också igår kraftfullt visade prov på.

kvällens positiva överraskning var helt klart scratch och freestylaren supernatural och att dj green latern la på ice cream med raekwon i uppvärminingen inför nas, gjorde inte annat än att värma ett wuhjärta.

gårdagskvällen kan bara summeras med att it was a lovely show...